Mina bästa matminnen kommer inte från fina restauranger, jag har
å andra sidan inte besökt så värst många, beroende på vad man har för perspektiv. För någon som är född och arbetar på Kuba skulle det krävas år av sparande för att kunna spendera typ 3500 SEK på Noma i Köpenhamn. Det är självfallet enkla poänger att jämföra vitt skilda förutsättningar, men dessa kontraster har likväl börjat påverka mitt sätt att se på mat.
Världen har sedan länge varit uppdelad mellan rika och fattiga, även i länder som anses välmående och fungerande. Fast troligtvis har vi aldrig upplevt en större absurditet i hur vi kan spendera ett överflöd av pengar och resurser. I den svenska dokumentären ”Foodies” följer man matbloggare som reser jorden runt i jakt på nya restaurangupplevelser. I en scen blir en man vid namn Steven Plotnicki lite förmäten över att det serveras champagne från Bollinger istället för Krug som fördrink. Ett i-landsproblem av rang, men när det gäller levnadsstandard finns det utrymmeför både bottenlösa djup och till synes ändlöst höga berg.
Jag har jobbat som kock i typ nio år nu och i ärlighetens namn är jag en ganska medelmåttig sådan. Jag har aldrig jobbat på finkrog och är inte särskilt tekniskt lagd. Det är inget jag skäms för, jag strävar alltjämt efter att utvecklas, om än på andra sätt. Fler intressen har poppat upp längs vägen och som av en händelse går de ibland att kombinera. Tack vare resandet har jag börjat förstå hur mycket miljö och omgivning betyder för upplevelsen kring mat. Varför vi äter är såklart också viktigt, som kock eller matintresserad är det kanske många gånger av nyfikenhet. Jag kan minnas de tillfällen då jag provat lammhjärna, tjurpenis och tjurtestiklar. Mest för att det inte är något jag vill äta igen, men ändå.
Den billigaste öl jag druckit var under en festival på södra Kuba som min värdfamilj tog med mig till. Två kubanska pesos (ca 1 SEK) för en plastmugg ljus lager av okänd sort, men jag kan fortfarande återgå till känslan och stämningen. Den dyraste ölen är troligtvis någon 20 centiliters porter i vinglas för typ 150 spänn. Stark, god och välbalanserad, i övrigt inte särskilt minnesvärd. Återigen måhända enkla poänger, vi drivs av olika syften och begär i förhållande till vilka resurser vi förfogar över. Vi äter inte ostron, caviar och anklever för överlevnads skull. Vi dricker inte Barolo, Chardonnay och suröl för att vi är akut törstiga. Vi råkade bara födas in i ett privilegium där vår utveckling och framgång saknar motstycke.
Denna ambivalens genomsyrar naturligtvis livets alla områden, men kanske är mat extra känsligt då det trots allt i grunden handlar om överlevnad.
Under en guidad matvandring i Delhi’s muslimska kvarter passerade vi ett trettiotal män sittandes på gatan i skräddarställning i väntan på att någon skulle förbarma sig över dem med en bit kyckling eller så. En bild av många liknande som etsat sig kvar på min näthinna. Jag har såklart fortsatt leva som vanligt, möjligtvis har det såtts ett frö av tvivel när det gäller min karriärmässiga inriktning.
Det är förstås kul att gå på krogen, åtminstone när det är avslappnat och opretentiöst. Ängsligheten kan ibland bli alltför påtaglig och i sämsta fall lite löjlig. I en uppsjö av valmöjligheter uppstår rädslan för att missa något, att välja eller att vara fel. Om förmågan att vara i nuet går förlorad är jag alldeles säker på att en stor av tillfredsställelsen och glädjen också försvinner. Min bästa lärdom hittills är att det alltid finns utrymme för förändring också när det gäller åsikter och värderingar, även om det ställer krav på ett öppet sinne. Och att försätta sig själv i vilt främmande situationer är ett fantastiskt sätt att uppleva världen på, och något jag hoppas kunna förmedla i den här artikelserien.
Poängen är något diffus, måhända handlar det om ett sökande som aldrig tar slut.
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
-Karin Boye